Det finns egentligen ingenting att säga. Fast egentligen finns det för mycket.  Jag tänker för mycket och säger för lite. Har fortfarande inte hittat mod för att prata, så jag är tyst. Summan av kardumman, jag är fast i en ond cirkel, fast i mitt eget liv och det som borde kallas misär.  Det gör ont, men smärta gör att man vet att man lever. Tack för att du får mig att leva, verkligen tack ... Men jag vill ta djupa andetag igen, jag vill att du ska se mig på riktigt För den jag är och alltid kommer att vara Jag vill att du ska acceptera mig

Mitt nya favorituttryck
(alternativt favorittänk, vet inte om jag någonsin har sagt det faktiskt)
är "Jag är så trött så jag fan går baklänges"
Vad jag menar med det är fruktansvärt oklart
jag är för trött för att orka spekulera i det hela
Men det känns fint i stämbanden
(Alternativt i hjärnan, beroende på om jag använt uttrycket eller inte)
Kan ju även vara så att jag bara tror att det låter bra
och om jag skulle säga det högt skulle hela uttrycket bara rasa samman
Tror inte det är värt att prova
Jag svär dyrt och vad man nu säger,
att jag aldrig någonsin ska låta detta uttryck passera mina läppar

Det var någonting jag var tillräckligt trött för att orka spekulera i typ, igår
Har dock glömt bort vad det var,
säkerligen något fruktansvärt viktigt för att rädda mänskligheten
eller så var det inte det.

Nu ska jag fokusera på att orka duscha och sen äta/somna i maten
I morgon får vi besök av självaste Ikea gubben
han ägde tydligen cira 20% av Stadium, för den som undrar