Funderar på om man kanske skulle börja om lite här igen. Var inte igår direkt om man säger så. Men min moster har alltid sagt att man måste prioritera saker här i livet. Och bloggen var tydligen inte det som låg högst upp på den listan.

Sen senast har jag satt mig i bostadskö med min lilleman i Tjällmo. Det har visat sig att det tydligen är där jag är menad att hamna.

Jag har också slutat träna, och börjat om igen
Hade en sån hemskt huvudvärk med tillhörande illamående som satt i i nästan ett halvår. Kände att träningen inte var så högt prioriterad den heller.
Men nu är det dags att börja igen, för jag vet ju att det inte gör mig annat än lycklig. Dessvärre lyckades jag väcka min förkylning efter första passet, så nu är jag hemma och snorar och febrar runt.

I helgen är det dags att öppna portarna till kollektivet sprutan igen, bästa kusin kommer och håller mig sällskap.

Ne, nu blev det för mycket på en gång. Det gäller att börja lite smått. Nu är det dags för kaffe, te och äpplejuice.