Idag har jag varit ute i civilisationen, eller ja, jag åkte till Tjällmo.
vägen dit gick bra, resan hem var värre
kände flera gånger att huvudet inte var med mig, hur jag nickade till och blev livrädd
kändes som att jag, Matilda, som aldrig någonsin har svimmat, skulle tuppa av
medans jag körde bil, hur otroligt är inte det.
i mitt huvud for tankarna omkring
"hur lång tid skulle det ta innan någon hittade mig?"
"skulle jag hamna helt ensam i Motala"
"skulle någon veta att jag var där"
"skulle jag vara vid medvetandet och kunna ringa själv"

Det här är vidrigt.
Jag vill må bra
och jag vill hoppas att det inte är någon fara med mig
att jag vaknar upp i morgon och huvudvärken är borta
att jag kan äta julmat utan att kvälja
och att jag kan röra mig hur jag vill utan att världen blir en karusell

Jag försöker testa mig själv, se om jag gått och blivit hypokondriker
så jag vrider huvudet, snabbt åt båda håll, och huvudet vajar
jag känner hur det vajar och jag kan inte låta bli

FYFAN!