Jag har mumlat hela natten, vaknat gråtandes och somnat igen med tårarna rinnande
tårarna bränner i ögonen hela tiden, koncentration för att hålla dom inne
jag är näst intill apatisk, orkar inte prata, orkar inte röra mig
jag mår illa, så fruktansvärt jävla illa
Du lämnar mig
du har varit min trygghet i ett år och fem månader
min stöttepelare och någonting jag alltid kunnat falla tillbaka på.
Jag har värderat dig högst i mitt liv
du har fått mig att gråta, och att le igen
vi har inte alltid varit överens, skillnaderna har varit stora
men jag har alltid älskat dig, bara dig
du är min första riktiga kärlek
och jag vill inte stå ensam
Det gör fan i mig för ont
och det här är bara början.
Jag är på väg att bli ett nervvrak
jag vill inte vara ensam
jag kommer alltid att älska dig
och en stor del av mig har precis slocknat