Det finns egentligen ingenting att säga. Fast egentligen finns det för mycket.  Jag tänker för mycket och säger för lite. Har fortfarande inte hittat mod för att prata, så jag är tyst. Summan av kardumman, jag är fast i en ond cirkel, fast i mitt eget liv och det som borde kallas misär.  Det gör ont, men smärta gör att man vet att man lever. Tack för att du får mig att leva, verkligen tack ... Men jag vill ta djupa andetag igen, jag vill att du ska se mig på riktigt För den jag är och alltid kommer att vara Jag vill att du ska acceptera mig