Händer inte tillräckligt mycket i mitt inrutade liv för att vara värt att skriva här.

Min tå mår väldigt mycket bättre.

Gör mest ont när man går och på kvällar.

Haltar inte lika mycket nu som i början av veckan.

Idag var vi ett gäng som stod på mässa där nästan alla teamsäljare var. 

Började inte förens klockan nio vilket är skönt när det är så tråkigt väder. 

Märkte verkligen skillnad på att köra i ljus mot när det är kolsvart. 

Var till och med lite fint, och så mycket snö det är nu. Jag gillar dock mest att se det genom fönstret, är inte alls någon snöälskare.

I morgon är det fredag och återigen dags för mörkerkörning både till och från jobbet.

Hoppas det blir vår snart

Igår kväll skickade jag faktiskt iväg ett sms till min chef och skrev att jag inte visste om jag vågade åka till jobbet.

 

Tog en timme att åka från finspång. Halvägs började det snöa sjukt mycket och trots att jag inte körde i mer än 40 så tappade jag fästet helt en gång. Blev skapligt skakig och funderade på att stanna och sova i bilen.

 

Antar att jag får igen för alla gånger den här vintern som jag inte fattat vad folk menat när de sagt att det är svinhalt ute. Jag tycker själv att jag kör väldigt lugnt och fint.

 

Jag kom iväg till jobbet iallafall, var inte alls så farligt idag, men jag längtar ihjäl mig efter vår.

Torra vägar och ljusare ute. 

 

 

Emma och jag var och tränade Idag, det nämnde jag igår.

Gick över förväntan men känner nu hur trötta mina stackars omuskulösa armar är.

Jag har svårt att förstå att jag en gång i tiden var rätt så fit.

På den tiden lovade jag mig själv att jag aldrig någonsin skulle bli sambofet.

Men det blev jag.

För min del handlade det inte om att man alltid unnar sig och äter gott när man har någon att sova brevid om nätterna, utan att jag började äta över huvud taget.

Innan åt jag lunch på jobbet, oftast soppa, och sen ett par knäckemackor med ägg på kvällen. 

Däremellan tränade jag som en dåre, minst fem gånger i veckan. Oftast varje dag. Jag tröck även i mig en massa proteinpulver och pwo drycker.

Det slutade med att jag fick sömnproblem, fick dåligt immunförsvar och ofta kräktes om nätterna. 

Men träningen hade blivit ett beroende, och utan den visste jag inte vad jag skulle göra, alltså fortsatte jag.

 

I Juli 2012 kom Erik in i bilden, då kändes det ok att spendera en kväll i soffan, och han åt mat på kvällen så jag började med det jag också.

Jag tränade fortfarande men började prioritera mys i soffan istället

 

Nu mår jag bra. Jag har visserligen gått up åtta kilo sedan dess, och jeansen jag hade då finns inte en chans att knäppa. Jag skulle vilja komma igång med träningen igen,för att bli piggare och skulle jag tappa ett par kilo på köpet är det ingenting jag gråter över. Men i grund och botten mår jag väldigt bra med den jag är, och mina sambokilon är en del av mig. Den här gången ska det vara på mina villkor.

 

Det där med att komma på någonting att skriva går sådär.

Har gått tillbaka lite i tiden här och då verkar orden bara ha sprutat ur mig.

Det blir liksom inte jätte spännande läsning när jag berättar att jag har jobbat.

Men det har jag, i mars har jag jobbat på Stadium i fem år.

Senast idag tänkte jag på hur mycket som ändrats på de åren. 

Det är väldigt många som försvunnit på vägen och den härliga stämningen vi hade då har dämpats ner me dem.

Men oftast så är det fortfarande den bästa arbetsplatsen jag kan tänka mig

Ne det där med jobb skulle jag ju försöka undvika men känner jag mig själv så kommer det att återkomma.

Den här veckan har jag åkt en längre väg till jobbet då väglaget är katastrof på prästköpsvägen där jag brukar åka. 

Men, nu i eftermiddags tänkte jag att så illa kan de inte vara. 

Men jag hade fel.  Kör man i 40 på 70 väg där man vanligtvis kör i 100, och inte blir omkörd så är det extremdåligt väglag. 

I morgon ska jag och Emma på coreboll och jag är så uppspelt att jag knappt kan sitta stilla.

Så nu måste jag försöka lugna ner mig så jag kan sova inatt 

Nöjt tänkte jag fylla på mina energidepåer och gå tillbaka till jobbet med glädje.

Men, på jobbet är det lågsäsong och jag frågade redan igår om det inte var dags för helg snart.

Man blir verkligen helt Slut av att gå på sin lägsta nivå och ändå inte ha fullt upp en hel dag.

Istället så räknar jag helger som är kvar tills högsäsongen kommer igång och solen känner för att visa sig mer en ett par timmar om dagen. 

Ne ni, jag är absolut inte gjord för den här årstiden.

Men det kan ju vara vackert ibland.

på helgerna och med ett fönster emellan

Jag har ägt den här bloggen sedan den 20 juli 2008

totalt under de åren har det blivit 1083st inlägg.

 

Senast jag skrev var den 1 februari 2014, inte trodde jag alls att det var så länge sen

Men det var det tydligen..

 

Iallfall, nu tar jag en sista vända med det här

Jag själv läser väldigt många bloggar och kan komma på mig själv med att bli lite upprörd när jag går in på bloglovin och inte har ett endaste nytt inlägg att läsa när jag har tråkigt.

Lite dumt då att ha en egen blogg som tydligen bara får en uppdatering om året.

Shame on me.

 

Vi får se om jag återkommer med några fler inlägg det här året, eller om det får samma utgång som de flestas träningsnyårslöfte.